Ja jag känner mig oduglig, otillräcklig, kass, hopplös.. Jag vet att det kanske inte är det som är ditt syfte, men när jag bara får höra om allt jag måste bättra mig på, allt jag måste förändra plus att du klagar på allt - då blir jag ledsen. Antingen är jag oansvarig vad gäller ekonomin, slösaktig o slarvig o saknar planering o budget.. eller så är det hemmet, lite disk, lite kläder på golvet, en sur mjölk kvarglömd i kylen, en handduk på toagolvet, opantade petflaskor, en soppåse innanför dörren... Det är inte så jävla illa som du påstår men fyfan

Japp idag var jag på epab på lite intervju, de skulle höra av sig. Så sägs det väl alltid men det kändes bra faktiskt. Han frågade om jag är utbildad cnc-operatör men behövde inte se mitt certifikat med motivationen "jag har sett så många!" Haha skön kille det där. Så får vi se om det bemanningsföretag jag nu är anställd hos hittar nåt till mig inom närmaste dagarna, annars får jag ju oavsett säga tack o hej leverpastej till wikan. Vi får la se. Bemanning är osäkert, även epab är ju bemanning, men det får man acceptera om man ger sig in på det. Allt jobb är bättre än inget.
To be continued....!

Nea var hur duktig som helst! Lite bus får man räkna med men efter att bvc-sköterskan fått svara på frågan "vaaarföör?" tre gånger inför varje moment så gjorde nea som hon sa och klarade det galant. Det är klart att man som femåring undrar vad det är frågan om när man först få klä av sig alla kläder utom trosorna och sedan står en tant och begär konstiga saker. Först hoppa på ett ben 40 gånger, sedan stå på ett ben, upp på vågen, mot väggen o mätas, sen ska kläderna på igen o fram kommer sax o papper "klipp ut den där, rita en sådan, skriv ditt namn, vad är detta för färg?". Sedan ska man upp på en pall o få ett plåster på ögat o peka på bokstäver som tanten pekar ut och samma visa på andra ögat. Efter alla konstigheter var det dags att hoppa upp i mammas knä o då skulle det plötsligt blåsas ballong medan tanten vaccinerade. Hur som helst gick det väldans bra. Nea sa inte ett pip, fick ett plåster o sedan ring som hon är hur mallig för som helst, med all rätt!

Idag fick älskling hämta manne o alice efter jobbet så jag (stolta morsan) o duktiga lilltjejen gick hem o mötte upp dem här hemma. Tyvärr kunde inte älskling stanna, han hade massor o fixa med hemma hos sig.
För er som inte hängt med så är det så att jag o viktor (mannes pappa) har hittat tillbaks till varandra efter ungefär ett halvår isär och är nu ett par igen, men vi bor inte ihop i nuläget och har vår grabb varannan vecka är det sagt. Dock så träffas vi mycket på varandras veckor liksom så det där med varannan vecka flyter liksom ihop. Tanken är att vi ska bli en hel familj igen, så småningom flytta ihop igen o allt det där men vi tar det lugnt. Både jag och han är fullt medvetna om min (förbannade jävla) ADHD-problematik och att det krävs en del jobb för att få saker att fungera. Den ställer till på många sätt, skulle jag räkna upp alltihop här o nu skulle detta inlägg få heta ADHD, nä den får jag skriva om i ett eget inlägg. Det kommer, jag lovar. Men jag kan säga att något som jag verkligen har svårt med är snabba förändringar, då kaosar jag ihop och vänder upp o ner på tillvaron och det vet vi om så väl att vi har vett att ta det lugnt. I adhd-tempo. Jävla kruxigt det där. Samtidigt som min kropp o mitt psyke kräver att saker o ting sker långsamt så blir jag tokig när saker o ting inte sker på momangen, bums, nu, helst igår. Samtidigt som kropp o psyke mår sämst i kaos och oreda så har jag så oerhört svårt att hålla struktur o organisation. Jag mår bäst av rutin och kan inte utföra något utan fokus, något jag tappar mycket lätt och jag blir tokig när jag tappar tråden för jag hittar inte tillbaks inom närmsta stunden.

Nä nu var det faktiskt inte min adhd jag skulle gnälla om haha!
Hur som helst så blev det korv med bröd till alla barnen och eftermiddagen spenderades med glass i solen på alices skolgård, därefter lekplatshäng innan det blev kallt o dags att gå hem o äta kvällsmat. Min goa vän anna, som jag hängt med hela dagen och som också var med på bvc (och som också blev stolt över lillfisa) nattade manne medan jag läste sagor för systrarna bus. Nu sover alla barnen (än så länge). Nea blev lite varm o hade ont i armen där hon fick sprutan innan läggdags, men somnade efter lite alvedon och ett o annat plåster på varenda liten skråma. En tapper tjej som blev lite ynklig men det får man ju bli ibland, speciellt när man vart en liten hjälte hela dagen. Får se om hon är okej imorgon, man kan visst få lite feber av sprutan. Är hon pigg o gla så får hon gå till dagis men annars får hon vara hemma med mig, det är inte mer med det!

Nu ska jag koppla av med lite hayday tror jag. Om inte manne tycker annorlunda, hörde han gnälla till inifrån sin säng nyss. Hoppas på en lugn natt...

Ja.. Lilla morfar. Vila i frid, sov i ro. Tack för den tid vi fick. Jag vet att jag förmodligen redan är förlåten men jag vill ändå säga det, förlåt mig för att jag varit dålig på att höra av mig senaste åren. Taskig ursäkt men jag har haft det tufft som du vet och fullt upp på mitt håll.. Du vet ju hur det kan vara. Det tror jag, för sanningen är att vi nog var lika usla på det här med att lyfta luren båda två. Mamma säger att du blev glad när jag ringde och vi fick upp lite kontakt på slutet. Jag bevarar det i hjärtat. Nu är du hos din tant, ni var inte ifrån varandra så länge men jag slår vad om att ni är lyckliga nu igen. Hälsa lilla mormor o moster bettan. Den jag mest vill att du hälsar till där uppe i himlen är min älskade storebror, ta hand om varandra nu. Nu är ni många änglar o jag tror nog ni har kul! Vi ses en dag igen, då blir det fest! Tills dess, vila i frid <3

Så vackra! Mormor och Morfar. Sov gott

Idag vaknade Alice redan kl 3 och tyckte uppenbart att det var dags att kliva upp. Eftersom hon helt gått in i rollen som störst och viktigast så tog hon frivilligt på sig att även vecka lillsyrran och lillbrorsan och mamman i huset. Fanns inte mycket att välja på, bara att kliva upp... Och inse att jag inte har några cigaretter och statoil öppnar klockan 8. Det blev frukost mitt i natten och många timmars lek innan vi till slut kom iväg till macken.
Igår lekte tjejerna med Alices klasskompis wera, väldigt uppskattat och idag var det prat om att kanske leka igen. Vi skulle höras på telefon, något som alice har tjatat om nonstop sen kl 3 imorse. Så på vägen till macken säger alice:
-mamma kan vi ringa wera nu?
-inte såhär tidigt
-varför?
Jag kommer på mig själv med att svara ganska dumt..
-den familjen kanske är normal och inte kliver upp mitt i natten!

Haha herregud.